Q&A: Förberedelser? Läs böcker

12674848_10205337762795501_577905201_o
Bildkälla

Sen jag började blogga genom läkarprogrammet, har jag många gånger fått frågan om hur man kan förbereda sig inför läkarprogrammet. Jag har oftast svarat att man bara ska fräscha upp lite naturvetenskapliga ämnen (ex kemi och biologi), men att det inte är någon idé att investera i någon dyr kurslitteratur.

Något som egentligen är viktigare som förberedelse, är att man bildar sig en uppfattning om läkaryrket och vad som krävs av en, under programmets och yrkets gång. För de flesta som kommer in på läkarprogrammet, har också förutsättningarna att klara det teoretiska på linjen. Men alla är inte alltid beredda på allt annat som väntas av en läkare, förutom att hen ska vara intellektuell och kunna hantera människor.

Hur förbereder man sig mentalt, innan man kastas in i läkar- och medicinvärlden?

Läs böcker och lyssna på poddar! 

Böcker

  1. When Breath Becomes Air av Paul Kalanithi
  2. Being Mortal: Medicine and What Matters in the End av Atul Gawande
  3. The Immortal Life of Henrietta Lacks av Rebecca Skloot
  4. The Man Who Mistook His Wife for a Hat and Other Clinical Tales av Oliver Sacks

Jag använder mig av appen GoodReads, där man kan få lästips av sina vänner och skapa egna boklistor osv. Ger inga recensioner här på bloggen, men ni kan läsa kort om dem på internet. Alla böcker ovan är väldigt kända, så det går enkelt att hitta dem som ljudfiler/e-böcker.

Poddar

  • Ronden
  • AT-läkarna
  • Läkarpodden
Annonser

Q&A: Välja specialitet

När får Ni börja tänka på/undersöka vilken specialitet Ni ev. är intresserade av? 

IMG_4677

Som svar på frågan: Från och med de kliniska terminerna har du möjligheter att utforska vad du själv skulle tänkas vara mer intresserad av inom läkaryrket. 1) Detta genom att vi studenter är ute på klinik och roterar runt på olika avdelningar. 2) Dessutom har vi som sagt s.k SVK, där du själv väljer vad du vill fördjupa dig inom. 3) Sist men inte minst, erbjuder KI mentorskap för oss, vilket innebär att varje läkarstudent får en mentor (färdig läkare). Oftast erbjuds man även att auskultera/följa med dem på kliniken. Har du kursare med en mentor vars specialitet du skulle vilja veta mer om, ta chansen att kontakta denne och fråga om en auskultation.

Tänkte i detta inlägg även passa på att berätta om läkaryrkets hierarki och uppbyggnad.

  1. Läkarstudent/-kandidat
  2. Underläkare
  3. AT-läkare
  4. Legitimerad läkare
  5. ST-läkare
  6. Specialistläkare
  7. Biträdande överläkare
  8. Överläkare

I Sverige är läkaryrket en lång väg med många etapper att ta sig igenom. Till att börja med går man igenom en 5,5 års lång akademisk utbildning, vilket jag befinner mig på just nu. Under dessa år läser alla en gemensam utbildning, där man går igenom alla medicinska områden. Däremot har vi på KI x antal högskolepoäng avsatta för valbara kurser (SVK = studentvalda kurser), där man har möjlighet att undersöka vad man faktiskt är intresserad av inom läkaryrket. Men vi väljer ingen specialitet. Läkarexamen ser likadan ut för alla i Sverige och ger dig möjlighet att utveckla inom alla specialiteter.

Efter läkarexamen väntas AT (allmäntjänstgöring), med syftet att i slutändan ge dig din läkarlegitimation. Men innan AT påbörjas, jobbar de flesta som underläkare, för att samla på sig erfarenhet, då tyvärr få arbetsgivare vill ha en nyutexaminerad läkare. Det råder hård konkurrens om AT-platserna i Sverige. Det finns inga krav på att man måste göra AT, men de flesta vill ha sitt läkarleg och jobba sig vidare uppåt till specialistnivå. Därmed finns ingen annan utväg, i Sverige, än att vänta på sin AT.

AT är oftast 18-24 månader lång, och görs på valfri ort. Den är inte anknuten till din utbildning, utan erbjuds av Landstinget. Under AT går man, även här, igenom de flesta läkarspecialiteter (kirurgi, dermatologi, primärvården, kardiologi etc) och avslutar perioden med ett övergripande prov. Efter AT kan du officiellt jobba som en legitimerad läkare.

Vissa väljer att ytterligare utbilda sig, genom en ST. (specialisttjänstgöring) på ca 5 år. Det är alltså inte förrän du påbörjar din ST, som du får välja specialitet och inriktning. Detta mynnar ut i att du blir en specialistläkare. Därefter kan du i Stockholm även bli överläkare, men detta endast efter flera års tjänstgöring som specialistläkare samt parallell pågående forskning. Utan forskningen, får du titeln biträdande överläkare. 😋

Q&A: En läkarstudents vardag


Hur mina dagar ser ut idag:

I princip går vi varje dag från 8:30-16:30 på Södersjukhuset (SöS). Jag går upp 6:30 varje morgon, ca 7:50 tar jag buss 4 till Södra Station och går sista biten till SöS. 
Många gånger behöver vi vara ombytta i personalkläder (scrubs), vilket innebär att jag behöver ta en tidigare buss. Då måste man ner till kulvertarna på sjukhuset, där omklädningsrummen ligger och hämta rena kläder. Varje student har sitt eget skåp, som vi förvarar kläder, skor och stetoskop m.m. Jag brukar köra helvitt (vit bussarong och vita byxor) + mina turkosa nike inneskor. Ibland lägger jag på en kofta då det är så sjukt kallt på vissa ställen på sjukhuset. 

Vi är ombytta på gruppmoment där vi är ute på avdelning och/eller är på KTC (kliniskt träningscentrum) och övar status på varandra. Vissa dagar börjar vi dock med föreläsningar som sträcker sig över hela förmiddagen, där man ej behöver vara ombytt. 

Vid 12-13 har vi oftast lunch. Äter antingen matlåda pä vårt studenttorg (rum för oss studenter på SöS), eller på Rackarbacken (den legendariska personalmatsalen).

På eftermiddagen fortsätter vi med olika obligatoriska moment inom gruppen: seminarier, avdelningsbesök eller annat kul. Dessa moment berör då oftast det som föreläsningarna på f.m behandlade. 

16:30 rullar jag från SöS. Sitter antingen kvar på studenttorget där och pluggar, eller åker in till stan för att joina andra buddies. 

Det som utmärker nu när vi börjat på klinterminerna, är att det krävs betydligt mindre pluggtimmar för att hålla sig i fas. Det mesta är obligatoriskt, allt förutom föreläsningar, vilket gör att du per automatik håller dig på banan. Sen så är mycket av det vi lär oss praktisk kunskap/färdighet, vilket är lättare att ta till sig. 

Vill man ägna sig åt träning eller vänner, går det absolut att få ihop. Däremot är nog jobb betydligt svårare att få in på vardagar. 

KI-myt #1

Som nyinflyttad i Sthlm är det svårt att skaffa vänner på KI pga många är stockholmare.

Innan jag började på KI var detta en av de föreställningar jag bar med om KI. Att det skulle vara dominerande med stockholmare i klassen, vilket skulle försvåra för mig som icke-stockholmare att hitta vänner och passa in. Helt fel! Snarare är det tvärtom. Det finns en otroligt stor mångfald av individer från Sveriges alla hörn. Många är nämligen inte ”äkta” stockholmare, men har varit bosatta i stan en längre tid.  

Jag upplevde inte alls att det var ett problem att hitta nya vänner på KI. Som alltid när man byter miljö och omgivning, tar det självklart en tid innan man hittat sin plats, trygghet och vänner. Alla är olika bra på att socialisera sig, stifta bekantskap med nya människor osv. Men i en klass på 160 pers, kommer du definitivt att finna någon du klickar med. Om inte, kanske du ska reflektera över om det är något du själv bör ändra på i ditt bemötande av människor. 

Q&A: Studieteknik

Kan du dela med dig av hur du eller någon du känner på programmet studerar? Hur ofta, hur länge, innan och inför tentor etc. Hur mycket tid behövs läggas ned till studier per dag och hur mycket fritid blir det över?

Det finns otroligt många sätta att klara sig genom läkarstudierna. Inget är rätt eller fel, men ett sätt kan vara mer rätt eller fel för varje enskild individ. Det finns ingen exakt tid på hur många timmars plugg man bör lägga ner per dag. Alla pluggar olika. Nyckeln till att lyckas är därför att hitta sin egen studieteknik och kunna anpassa sig till omständigheterna. Jag har ändrat mitt sätt otroligt mycket om man jämför med dag 1 på läkarprogrammet. Läs om mitt tidigare inlägg relaterat till detta.
 –
Generellt brukar man dock säga att läkarprogrammet motsvarar ett heltidsarbete på 8h/dag. Dvs. trots att du bara har schemalagt en förmiddag, förväntas du plugga resterande tid för att nå upp till 8h. Detta kan ju vara en riktlinje, men som nämnt ovan, INDIVIDUELLT!
 –
Jag på T1: ambitiös, organiserad, fokuserad men mindre självsäker. Jag ägnade otroligt mycket tid åt plugget, gick på alla föreläsningar, förberedde mig inför alla föreläsningar, såg till att varje lärandemål satt, ödslade timmar på att organisera och strukturera mina anteckningar osv. Efter en skoldag där man slutade vid lunch eller tidigt på eftermiddagen, fortsatte plugget i några timmar. Sen hade jag fritid till att träna/gå på orkester/netflixa/blogga. Mängden plugg varierade såklart från dag till dag. När vi hade seminarium/grupparbete krävde dagarna innan mer tid åt plugget.
Jag på T4: energisnål, lat och prokastinerar, men mer självsäker. Sen T3 har jag i princip inte gått på några föreläsningar, pluggat så lite som möjligt och ägnat mig åt annat vid sidan av skolan (Global Friends, bloggen, studiecoach och att utforska livet helt enkelt). Jag har insett att jag faktiskt kan sänka ribban och att jag oftast kan betydligt mer än vad jag tror, samt lärt mig att effektivt plocka ut det viktigaste inför tentan. Struntar totalt i lärandemålen, sammanfattningar och att fixa snygga anteckningar. De två förstnämnda har bara blivit sämre och sämre och är under tentaperiod alldeles för omfattande för att hinnas med.
 
Allt handlar ju om att klara tentan. För att bli godkänd på tentor, är det bästa sättet att kötta gamla tentor. Detta tycker många är synd, eftersom man faktiskt inte lär sig lika mycket och får ett helhetsperspektiv på ämnet i fråga. Men det har funkat hittills.

Q&A: Ta sig in på läkarprogrammet

Vad har du för tips för oss som vill läsa till läkare men som har ganska slim chanches att komma in i Sverige?

  • Utomlands (Danmark, Polen, Lettland, Norge m.m): Oftast krävs det inte lika höga betyg för att ta sig in där, utbildningen är oftast 6 år utan AT och ger läkarleg direkt efter examen. Det sägs även vara minst lika kul (om inte ännu festligare) att studera i t.ex. Polen än i Sverige. Läkarlegitimation som erhålls inom Europas gränser gäller även i Sverige, vilket innebär att du kan flytta tillbaka till Sverige och jobba. Nackdelen är att utbildningen utomlands kostar, men man har möjlighet till CNS. Däremot kostar det ju betydligt mindre att leva i Polen jämfört med i Sverige. Läs mer om utlandsstudier.

För er som ändå vill stanna kvar i Sverige:

  • Högskoleprovet: Anmälan för vårens HP är nu stängd. Den äger rum 1a april. Men har man glömt att anmäla sig och är desperat, så kan man mejla dem om en senanmälan. En kompis gjorde detta och fick en plats, dock på en helt random ort. 😛 Läs mitt HP-inlägg.
  • PIL: Anmälan är öppen 20 feb-3 apr. Läs mer här. PIL är det alternativa urvalsmetoden som KI tillämpar. Den passar mest de som haft mycket arbetslivserfarenhet eller annan typ av erfarenhet, dvs inte de som kommer direkt från gymnasiet. Därmed inte sagt att dina chanser är 0, utan sök till PIL oavsett, bara för att vidga dina totala chanser att komma in på ett läkarprogram i Sverige. Läs mina tidigare PIL-inlägg här, här och här.
  • Komvux eller naturvetenskapligt basår: Läs upp dina betyg av enstaka kurser på komvux. Om du inte gick natur på gymnasiet, läs ett basår för att få behörighet till läkarprogrammet.
  • Ta kontakt med läkare, läkarstudenter eller SYV på universitet med läkarprogram. De kan ge dig individuella tips, speciellt SYV.

Q&A: Auskultation

Är det verkligen möjligt att få auskultera en läkare?

Jajamensan! När du blir läkarstudent finns alla chanser till detta. Det är bara att mejla någon läkare, visa ditt intresse för dennes specialitet och berätta att du är läkarstudent.

Även innan du börjar läkarprogrammet, kan det finnas möjlighet till en auskultation. Då krävs det dock att du känner någon i din omgivning som jobbar inom vården och kan lotsa in dig på en auskultation.
På KI tilldelas varje 4-grupp en mentor som är en legitimerad läkare. Dra nytta av denna resurs och auskultera din mentor eller någon annan grupps mentor, som du finner arbetar inom en intressant specialitet. I min 4-grupp har vi auskulterat vår mentor (som är ST-läkare på kvinnokliniken på HS) otaligt många gånger. Sist, fick jag och min kursare bevittna en vaginal förlossning. En annan gång fick vi undersöka en cervix hos en gravid kvinna, innan hennes förlossning. Förra sommaren, mejlade jag en ögonläkare på Sankt Eriks ögonsjukhus och bad om att få auskultera honom där.
Det finns så många fördelar med auskultationer. Speciellt på tidigare terminer, när vi själva inte får så mycket klinisk anknytning till våra studier, blir varje tillfälle där vi får kontakt med kliniken en dyrbar stund. Trots att man inte förstår så mycket av det medicinska, kan man lära sig mycket av hur läkaren bemöter patienten och hur väl man trivs i sjukhusmiljö. Auskultationen kan också ge dig ett hum om du i framtiden kan tänka dig att jobba inom den givna specialiteten.
Läs om två av auskultationerna jag gjorde här och här.